Jag har börjat lära mig att läsa och skriva idag. Den här gången på kinesiska. Frågar mig själv varför jag utsätter mig för att bli försteklassare igen. Jag är dessutom bra mycket dummare nu än vad jag var då, minnet är som ett såll. Då, när jag gick i första klass i Skivarp, hade det säkert inte tagit mig en halvtimme att skriva fem tecken. Jag hade troligtvis inte heller kallat min mamma för häst. Nu fick jag en häst (”ma”) till mamma (”ma”) eftersom jag inte lyckades skilja på kinesiska tonen ett och kinesiska tonen tre på lektionen. Äldst i klassen är jag också och blev omåttligt sentimental när vi på introduktionsmötet blev informerade om att vi inte fick ha smink på oss på lektionerna. Det var precis som att hamna i en tidsmaskin och bli fjorton igen. Rebell som jag är har jag i alla fall sminkat mig. Om läraren säger något planerar jag att sträcka på mina, i det här landet ganska resliga, 160 cm och säga att man vid min ålder kan behöva allt smink man kan få. Eftersom jag är tio år äldre än läraren så måste hon i alla fall tilltala mig med ”lao” (äldre) Johanna när hon sträcker upp mig inför klassen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar