Om korv och Kübler

Jag har upptäckt att Kübler-Ross modellen mycket väl kan appliceras på studenter i utländska språk. Första stadiet är Förnekelsen: ”Det här fixar jag, det här språket är ju hur enkelt som helst!”. Nästa steg är Vrede. ”Vad in i alla glödheta kan de inte skaffa sig ett *svordom* alfabet som alla andra normala människor så att jag slipper lära mig 3000 *svordom* tecken?!”. Därefter följer Förhandlingsstadiet. ”Om jag bara lär mig grunderna i grammatiken och övar mig i muntlig framställning så kommer jag säkert att bli jätteduktig i kinesiska”. Som ett brev på posten kommer sedan Depressionen. ”Jag är en idiot som aldrig kommer att lära mig det här språket. Andra klarar det men inte jag. Jag har nu läst så att ögona blör och kan ändå inte beställa en kaffe utan att skämma ut mig”. Först efter att man har gått igenom alla dessa stadier uppnår man Acceptans – språkstudentens motsvarighet till den Gudomliga Insikten: ”Jag inser att jag aldrig kommer att kommer att bli perfekt i kinesiska och att jag fortsättningsvis kommer att roa mina medmänniskor med underliga uttryck och felsägningar. Men det gör ingenting!”. Själv befinner jag mig just nu någonstans mellan Vrede och Förhandling. Kinesiska är mitt femte språk om man inte räknar med riktigt usla kunskaper i franska och spanska. Jag har därför beslutat att efter kinesiskan så kommer jag att gå in för okunskap och utanförskap och vägra att lära mig ett enda språk till. Möjligtvis kommer jag att prata Korv – världens godaste språk, enligt katten Findus.