Vit flagg

Jag är redo att kasta in handduken, hala vit flagg och ta våra fyra resväskor och femton plastpåsar och sätta mig på ett plan hem, var det nu är. De senaste två månaderna har familjen haft lunginflammation, bronkit, ögon- och öroninfektion (två gånger) och vinterkräksjuka. Det är inte, som i ”Tre män i en båt”, ett fall av att vi har fått tag på Stora Läkarboken och sedan inbillat oss alltihop, utan tyvärr har vi både recept och röntgenplåtar som bevis. När vi vågade oss iväg på en resa till Shanghai blev äldste sonen så sjuk att han fick läggas in med dropp. Vi är vid det här laget så vana vid att någon i familjen är sjuk att vi har blivit mentalt avtrubbade. Jag har en obehaglig känsla av att om jag ramlade och blev påkörd av en långtradare så skulle maken råda mig att ”ta en Ipren”. Hade jag inte vetat bättre så att hade jag trott att de kinesiska mikroberna försöker ta död på de inkräktande nordiska varelserna. Kina, jag lovar – we come in peace.

Middagstips

För alla er som tycker att plommonsufflé och lingoncassata är så passé, så kan jag ge lite tips på nya rätter som garanterat kommer imponera på den mest slipade middagsgäst. Jag noterade att den nya trenden i Sverige är att man ska ta till vara på allt. Detta är något som kineserna redan behärskar till fulländning. Man brukar säga att kineserna äter allt på fyra ben förutom bord och allting som flyger förutom flygplan. Beställer man in anka så får man in hela ankan, inklusive halsen och huvudet, där ögonen stirrar anklagande på en middagen igenom. Alltid undrat vad som händer med kycklingens fötter efter det att resten av kycklingen frigolitförpackats? Kanske skickas de hit för att i friterad form ätas som delikatess, alternativt kan man göra en nätt liten soppa på dem smaksatt med färsk ingefära. Röda bönor har fått en oförskämt undanskymd roll i det svenska köket, har jag insett, och mångfalden av rätter man kan göra på röda bönor är till synes oändlig. Här används de i första hand till desserter. Vad sägs om en söt liten granité på frysta röda bönor? Eller kanske röda bönor och kokosmjölk som mosas ihop och sedan serveras som gelé? Sedan har vi den uppsjö av sjö(o)djur som jag inte skulle röra med en fjärrstyrd polygriptång men som mer äventyrligt lagda gourmeter säkert skulle uppskatta. Ta exempelvis maneten, här kan man komponera ihop en käck ruccolasallad med vändstekt manet som ståtlig huvudingrediens. Sjögurka är inte heller något jag har ansett tillhöra kostcirkeln men här betalar man hiskeliga summor för att få stoppa i sig denna slemmiga individ. Så utmana fiskmojjen nästa gång med en beställning av ett halvt tjog sjögurkor och två fina maneter och ni kommer garanterat ha något att prata om vid nästa middagsbjudning.

Var inte en tvåhundrafemtio

Blev först medveten om kinesernas relation till siffror när jag skulle betala för en tjänst som uppgick till 250 RMB. Jag fick då veta att just den summan var oacceptabel och erbjöds istället att betala för två tjänster, alltså 500 RMB. I vissa situationer är det bättre att inte ifrågasätta och rent logiskt så förstår jag ju att det är bättre att få 500 än 250, så jag betalade 500 men utan att förstå varför. Någon vecka senare diskuterade vi symboler i klassen och läraren förklarade att siffror har olika betydelser i Kina. Siffran 6 står för ”allting går som smort”, siffran 8 för ”pengar” och siffran 9 för ”evighet”. Siffror att undvika till varje, eh, pris är siffran 4 och 14 eftersom 4 uttalas ”si” på kinesiska vilket låter som ordet ”si”, fast med en annan ton, som betyder död. Sifferkombinationen 250 visade sig rimma med ”din idiot” och då förstod jag att ”Här, jag ger dig 250” kanske inte är en helt lyckad fras på kinesiska. Plötsligt förstod jag också varför banken erbjöd mig att välja de sista sex siffrorna på mitt kreditkort, vilket jag förbryllat avböjde. Nu blev jag oroad och var tvungen att hala fram kortet för att kontrollera att banken inte hade passat på att pådyvla den där dödliga 444444-kombinationen som ingen annan ville ha på den riskbenägna naiva utlänningen, men det visade sig inte vara fallet. Förmögna personer i Kina köper sig till registreringsnummer av typen 5689, vilket ungefär betyder ”Jag (siffran 5 liknar ljudet för jag) kommer utan ansträngning att ha pengar i all evighet”. Eftersom 666 anses vara en mycket tursam sifferkombination i Kina, så antar jag att om jag vill anropa djävulen så får jag göra det på något annat, mer lokalt nummer.

Coolest ride ever

Efter ett antal näradödenupplevelser vid taxiresorna till och från universitetet började jag att se mig om efter ett något mindre spännande ressätt. Några telefonsamtal senare hade maken genom en kontakt lyckats hitta en chaufför som var villig att köra mig till skolan för en rimlig penning. Jag hade inga större krav - en bil där säkerhetsbältena faktiskt gick att använda och en chaufför som inte nyligen varit inlagd på mentalsjukhus för rattfylleri. Via sms fick jag veta att en herr Zhang skulle invänta mig klockan 07.30 på måndagen i en svart Hyundai. Jag måste säga att herr Zhang överträffade alla mina förväntningar. Upp för uppfarten vrålade en enorm svart minivan med ett VROOOOOOMMM. Längs sidan på bilen stod det tryckt på en gigantisk röd banderoll ”KOREAN TIGERS - WE ARE THE MASTERS OF TAEKWONDO”. Ur den med svart läderklädsel klädda interiören kliver herr Zhang, komplett med rakad skalle och bomberjacka. Makens ögon höll på att trilla ur sina hålor och jag tog min ryggsäck och hoppade in i Taekwondomonstret. Jag noterade nyfunnen respekt i hotellvakternas ögon när vi vrålade förbi och att vi, när vi kom till en korsning, omedelbart fick företräde. Tilläggas skall att herr Zhang är en mycket gentil man som både öppnar dörrar och håller väskor när han får möjlighet. Go Korean Tigers!

Less is more

Har kommit fram till att hela familjens tillhörigheter får plats i fyra resväskor plus en handfull groteskt fula mönstrade plastpåsar. Vi är inte direkt barskrapade ekonomiskt men ändå lever vi ett synnerligen asketiskt liv. En indisk fakir hade kunnat lära sig något av oss. Vi har ingen bil, äger inte något hus eller lägenhet. Eftersom vi är för snåla för att investera i ett nytt set porslin när vi redan har en fullvärdig uppsättning på väg i en container någonstans, så dricker vi ur plastmuggar, äter med plastbestick och använder plasttallrikar. Inte ens det har vi tillräckligt av så det brukar sluta med att jag äter min middag ur den sk hundskålen – en enliters rund metallskål med kanter som har inköpts som fruktskål i ett svagt ögonblick av bosättarfeber. Med tanke på att vi sedan vi anlände i Qingdao för två månader sedan redan har hunnit lämna kvar våra pass i bakluckan på en taxi (returnerade efter en dags letande till hysterisk familj) och tappat bort kreditkortet, mindre än en vecka gammalt (ej återfunnet, blockering och förödmjukande besök hos banken nödvändigt) så verkar det inte som om vi klarar av att äga en enda pinal till. Jag menar, risken att vi förlägger allmogemöblemanget och tappar bort soffgruppen är ju överhängande. Frågan är vad vi ska göra med den fullproppade container med mög som anländer i slutet av november? Men efter den femtioelfte flyttlådan innehållande 4 kubikdecimeter av pappersdokumentskräp och en storblommig porslinspokal skänkt av någon sadistiskt lagd släkting, brukar jag alltid ansättas av en stark lust att släpa ut alla våra ägodelar på gatan och göra en stor fin brasa av alltihop. Så det kanske löser sig, trots allt.

Dadi till Jallefo

Att lära sig kinesiska är inte alltid svårt. Grammatiken är till exempel föredömligt enkel. Meningen ”Jag åker till affären” blir på kinesiska ”Jag åka affär”. Efter år av blod, svett och tårar med rysk grammatik, där man böjer allt, absolut allt, så blir jag nästan tårögd av lycka över denna mening. Det finns också ett ganska stort antal ord som fastnar direkt eftersom det finns någon slags gudomlig logik bakom, eller vad sägs om ordet ”mao” för katt? Taxi kallas ”dadi” men det tog mig ett tag att komma på vad ”jallefo” var för något. Vilket var irriterande eftersom folk pratade om det hela tiden. Till slut fick jag fråga min lärare som tittade på mig som om jag både var tappad bakom vagnen och flötet och förklarade att ”jallefo” är den franska matvarukedjan Carrefour. Vidare fick jag veta att ”djusjuko” är Jusco och att om jag vill handla på Metro så får jag vara så vänlig att informera dadichauffören om att det är till ”meidelong”, dvs Den Vackra Draken, jag vill åka. Ett något mer poetiskt namn än ICA och Coop, får ni hålla med om.

Superhjältar

Besökte en av Qingdaos största bokaffärer idag. Fyra våningar stora som fotbollsplaner med rader och åter rader av böcker om alla möjliga ämnen. Tyvärr var utbudet av böcker på engelska magert och klart excentriskt. Här hittade jag en bok med den deprimerande titeln ”Har människan någon framtid?” och ”Uncle Bens stuga” men inget av detta lockade just idag så jag bestämde mig för att leta upp något åt barnen istället. Eftersom de inte kan läsa än så spelar språket inte någon roll. Till min stora glädje hittade jag inte bara Tintin på kinesiska utan även den av barnen högt älskade Barbapapa. Sedan fick jag syn på de lokalt producerade serietidningarna och upptäckte en litteraturform där nationalromantiken fullkomligt flödar över. Här har vi superhjältar som utför stordåd iförda holkärmade morgonrockar, män som inte ryggar för flätor och komplicerade håruppsättningar utan beger sig ut på farliga uppdrag i nätt liten hätta med långa röda band. Kan inte erinra mig om att jag har sett någon svensk motsvarighet till detta. Var är superhjältarna Gösta och Åslög på äventyr med grepen och bilan i högsta hugg iförda sina folkdräkter från Ångermanland med tofsarna fladdrande runt knävecken? En klar framtida kioskvältare.