Var inte en tvåhundrafemtio

Blev först medveten om kinesernas relation till siffror när jag skulle betala för en tjänst som uppgick till 250 RMB. Jag fick då veta att just den summan var oacceptabel och erbjöds istället att betala för två tjänster, alltså 500 RMB. I vissa situationer är det bättre att inte ifrågasätta och rent logiskt så förstår jag ju att det är bättre att få 500 än 250, så jag betalade 500 men utan att förstå varför. Någon vecka senare diskuterade vi symboler i klassen och läraren förklarade att siffror har olika betydelser i Kina. Siffran 6 står för ”allting går som smort”, siffran 8 för ”pengar” och siffran 9 för ”evighet”. Siffror att undvika till varje, eh, pris är siffran 4 och 14 eftersom 4 uttalas ”si” på kinesiska vilket låter som ordet ”si”, fast med en annan ton, som betyder död. Sifferkombinationen 250 visade sig rimma med ”din idiot” och då förstod jag att ”Här, jag ger dig 250” kanske inte är en helt lyckad fras på kinesiska. Plötsligt förstod jag också varför banken erbjöd mig att välja de sista sex siffrorna på mitt kreditkort, vilket jag förbryllat avböjde. Nu blev jag oroad och var tvungen att hala fram kortet för att kontrollera att banken inte hade passat på att pådyvla den där dödliga 444444-kombinationen som ingen annan ville ha på den riskbenägna naiva utlänningen, men det visade sig inte vara fallet. Förmögna personer i Kina köper sig till registreringsnummer av typen 5689, vilket ungefär betyder ”Jag (siffran 5 liknar ljudet för jag) kommer utan ansträngning att ha pengar i all evighet”. Eftersom 666 anses vara en mycket tursam sifferkombination i Kina, så antar jag att om jag vill anropa djävulen så får jag göra det på något annat, mer lokalt nummer.