Äntligen har det uppfunnits en term för oss som bott utomlands under vår uppväxt och som allmänt är lite nationalitetsvilsna: tredjelandsbarn. Det innebär att barn som har bott utomlands under en längre period egentligen inte har någon riktig uppfattning om vad som är "hemma". Äldste sonen demonstrerade detta genom att fråga "Vad är Sverige?". När jag svarade "Det är där sommarstugan finns" så förstod han. Jag insåg dock att Sverige för barnen är någon diffus plats som vi åker till ibland, knappast deras hemland. Får dåligt samvete över detta - ger jag dem en trygg och stabil uppväxt genom att flytta runt dem? Synden straffar sig dock som bekant själv - det är högst troligt att mina barn så småningom också kommer att flytta utomlands, för rastlösheten verkar gå i arv. Då kommer jag att vara den som sitter där och undrar varför de inte bara kunde bosätta sig i Svedala istället?
Eftersom vi inte har någon mat hemma enligt veckohandlingsprincipen "kung på måndag, fattiglapp på söndag" fick jag laga plättar till lunch. Ett bra recept som kommer från Annika Rognebys bok "Bakglädje med LCHF", en bok som hade varit ännu bättre om Annika orkat korrekturläsa sina egna recept. Plättarna som jag gjorde enligt originalreceptet var så kompakta att man säkert med stor framgång hade kunnat använda dem som isoleringsmaterial.
200 g mascarpone eller philadelphiaost
1/2 dl socker/Hermesetas
1/2 tsk vaniljpulver
3 ägg
1,5 tsk bakpulver
1/2 msk fiberhusk (hyllan för glutenfria produkter i affären)
Rör mascarponen slät. Blanda i socker, vanilj och ägg till slät smet. Rör i fiberhusk och bakpulver och låt svälla en stund. Grädda plättarna i smör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar