Kortslutning

Jag förstår inte vad någon säger. Ingen förstår vad jag säger. Mitt liv är en patetisk live version av Gäster med gester. Inte nog med det. Jag gör den ena dumheten efter den andra. Jag glömmer saker. Jag blandar ihop gatunamn och missar bussar. Hjärnan klarar tydligen inte av att processa alla nya intryck och har därför stängt ner vissa mindre livsviktiga delar. Som korttidsminnet till exempel. Inser att jag måste släppa kontrollen för jag har inget val. Så jag gör det enda jag kan göra - jag ler, fast jag egentligen är en Ior. Mitt leende besvaras av en oändlig mängd kinesiska leenden och på något sätt lyckas jag till slut krångla mig från A till B. Tittar med beundran på min fyraårige son som trots nytt land, ny stad, nytt dagis med två nya språk verkar trivas som fisken i vattnet. Han ler mot mig och sjunger glatt en sång. På kinesiska.