Mammons mat

Idag firas den kinesiska motsvarigheten till Mammon, pengarnas gud, och hela dagen har fyrverkerier och öronbedövande smällare exploderat över hela staden. Jag ville naturligtvis också vara med och fira, vilket jag gjorde genom att äta lunch på en 100 år gammal restaurang i gamla stan i Qingdao. Eftersom jag verkligen är intresserad av mat och matlagning så tänkte jag utmana mig själv genom att prova en ny maträtt varje vecka. Är rädd för att det inte blir några insekter den närmaste tiden men kom på mig själv med att med intresse ögna igenom en meny med grisfötter och vildsvinsblodpudding, så vem vet vad jag kommer att ge mig på till slut. Mjukstartar med det som ser ut som risgrynsgröt på bilden. Det är en slags blandning i konsistens och smak mellan omelett och fiskpudding, gjord på fiskrom, fisk och äggvitor. Trots den något slemmiga konsistensen så smakade det faktiskt ganska gott. Föredrog dock restaurangen specialité - grillad hel höna. Eller är det tupp? Fick inte riktigt klart för mig vad det var men notera att hela huvudet inklusive tuppkam finns med.

Hyresvärdarna från helvetet

Det finns säkert många människor som älskar att bo på hotell men jag hör tyvärr inte till dem. Jag delar inte hotellens förkärlek för färgskalan brun-beige-grå och inplastade lampskärmar ger mig ingen hemtrevlighetskänsla alls. Flyttbolaget har hotat med att det kan ta 8 veckor för våra möbler att snigla sig genom den ryska respektive kinesiska tullen. Jag har alltså två månader på mig att hitta någonstans att bo i Qingdao. Hittills har jag granskat följande alternativ: objekt nummer ett - en lägenhet med ett korridorkök byggd för dvärgväxta utan pretensioner på moderniteter som exempelvis ugn. Här hade man säkert hukandes kunnat steka en biff eller två efter det att man rakat bort det heltäckande möglet från taket med en rakhyvel. Objekt nummer två: mycket fint hus vid stranden. Visst renoveringsbehov. Hela uppfarten fylld av krossat tegel. Inga fönster, inga golv och med armeringsjärn som dekorativt sticker ut ur väggarna. Tröstar mig med att det i alla fall är bättre att bo på hotell än att hyra ett hus från Hyresvärdarna från Helvetet, vilket en dansk familj i Qingdao råkade ut för. Efter ett otal problem med läckor och annat smått och gott försökte den danska familjen säga upp kontraktet och flytta från huset. Hyresvärdsparet krävde då att de skulle lämna kvar alla möblerna i huset. Danskarna, som kände sig obenägna att utan vidare skänka bort hela sitt bohag till hyresvärden, visade foton på möblerna från tidigare boenden för att bevisa ägandeskapet. Varpå hyresvärdsparet resolut gick ut och lade sig på uppfarten framför danskarnas bil. Den danska familjen bor numera på hotell året runt.

Mannen i pälsmössan

Att ta körkort i Qingdao är i svårighetsgrad ungefär som att leta upp Snömannen och lösa universums mysterium samtidigt. I alla fall för en utlänning som behöver omvandla sitt suspekta svenska körkort till ett giltigt kinesiskt. Man behöver inte köra upp men man måste ta teoriprovet. För fyra år sedan bestod provet av 100 frågor. Nu är det 1500 frågor, med 1500 excentriska svar som du förväntas kunna utantill. Excentriska i den meningen att facit innehåller tryckfel och fel, som du också måste lära in. Du måste m a o svara fel på provet för att få rätt. Jag måste erkänna att enbart de administrativa hinder man är tvungen att ta sig igenom för att överhuvudtaget få tillgång till den mytomspunna Körkortsboken avskräckte mig en smula – det är hälsoundersökningar här och polisstationsbesök där och en pappersexercis som tom en rysk skattemyndighet hade kunnat vara stolt över. Men sedan fick jag höra ett exempel ur Boken och det tyckte jag var så vansinnigt roligt så nu bara måste jag ta teoriprovet. Fråga: Det är vinter. Du kör på vägen. Du ser en pälsklädd man gå på vägen. Vad ska du göra? Svar: Tuta. Mannen hör inte bilen för han har pälsmössa på sig.

Här kommer herr Gurka

Det må vara en detalj i sammanhanget men jag kan för mitt liv inte begripa varför det varje kväll klockan 18.00 knackar på dörren och en uniformerad hotellperson högtidligt överlämnar en inplastad grönsak till mig. Jag har hittills tagit emot 8 tomater, 2 lökar och 4 gurkor. Först trodde jag att det fanns något typ av system, tex tomater på måndagar, lök på tisdagar och när fredagen kom hade man liksom tjänat ihop till en ragu men sedan fick jag gurka två kvällar i rad och då sprack teorin. Är det för att se till att jag klarar mig fram till frukost och inte svälter ihjäl under natten? Eller är det en kinesisk tradition att ta en gurka som sängfösare?

Katyusha

Att åka taxi är enligt min mening en underskattad turistaktivitet. Här kan man med lite tur få en verkligt spännande upplevelse, för att inte tala om vilka intressanta individer man möter som man kanske inte nödvändigtvis hade träffat på annars. Möt Galningen, som dödsföraktande kastar sig ut framför fullständigt oskyldiga medtrafikanter utan så mycket som en blick i backspegeln och som avger ett hyenaskratt när han nära på kör på moder med bäbis i barnvagn, samtidigt som han ivrigt loskar genom sidofönstret. Se där en adrenalinkick jag sent kommer att glömma. Sedan har vi Professorn, som av någon outgrundlig anledning kör taxi fast han med lätthet kan konversera om allt mellan himmel och jord på tre olika språk. Den i särklass mest surrealistiska taxifärden upplevde jag dock med taxichaufför nummer 12 som sjöng hela den klassiska ryska krigssången "Katyusha" från början till slut på kinesiska. Då snurrade det i huvudet och jag undrade ett ögonblick om jag genom att stiga in i taxin hade teleporterat mig till någon ny ryskkinesisk dimension i kosmos. Billigt för 8 yuan, tycker jag.

Kortslutning

Jag förstår inte vad någon säger. Ingen förstår vad jag säger. Mitt liv är en patetisk live version av Gäster med gester. Inte nog med det. Jag gör den ena dumheten efter den andra. Jag glömmer saker. Jag blandar ihop gatunamn och missar bussar. Hjärnan klarar tydligen inte av att processa alla nya intryck och har därför stängt ner vissa mindre livsviktiga delar. Som korttidsminnet till exempel. Inser att jag måste släppa kontrollen för jag har inget val. Så jag gör det enda jag kan göra - jag ler, fast jag egentligen är en Ior. Mitt leende besvaras av en oändlig mängd kinesiska leenden och på något sätt lyckas jag till slut krångla mig från A till B. Tittar med beundran på min fyraårige son som trots nytt land, ny stad, nytt dagis med två nya språk verkar trivas som fisken i vattnet. Han ler mot mig och sjunger glatt en sång. På kinesiska.

Älskling, middagen är klar!

Jagade ett monstruöst bevingat odjur med kameran idag men den flög iväg med ett hotfullt surrande. Om du tar den vanliga husflugan och förstorar upp kroppen på den till en knytnäves storlek och sätter proportionerliga runda vingar på den, så kan du föreställa dig ungefär hur den ser ut. Ser framför mig en picknick på stranden och Flugan landar i smörbyttan - då kan man nog hålla sig för skratt! Eller tänker jag helt fel? Marinerad och knaperstekt på båda sidor är den kanske en lokal delikatess? Försöker komma på något lämpligt tillhygge man i så fall hade bedövat den blivande middagen med, för flugsmällan lär inte ha någon större effekt. Tennisracket, kanske?